Kontextens betydelse för ledarskap

Individuella förhållanden som kön, ålder, utbildning, intelligens, personlighet etc har länge funnits med i ledarskapsstudier. I en nyligen genomförd undersökning (Larsson & Hyllengren, in press) testade vi på ett mätbart sätt inflytandet av ett antal omgivningsfaktorer på ledarskap på olika hierarkiska nivåer. Stora skillnader framkom mellan chefer på hög, medelhög och låg nivå på organisatoriska förhållanden av ”hårdare” strukturell karaktär. Betydelsen av ”mjukare” aspekter såsom organisationskultur och gruppkarakteristika var däremot lika stor för chefer på olika hierarkiska nivåer.

Forskningen innebär att transformativa och autentiska ledarskapsmodeller, till exempel vår egen modell Utvecklande ledarskap, nu tydligare kan situationsanpassas. Vidare möjliggör den framtagna modellen och dess mätinstrument att man nu kan göra samtidiga kartläggningar av individuella och kontextuella influenser på ledarskap.

Referens

Larsson, G., & Hyllengren, P. (in press). Contextual influences on leadership in emergency type organisations: Theoretical modelling and empirical tests. International Journal of Organizational Analysis.

Gerry Larsson

Ledarskap: arv eller miljö?

Är ledarskap en medfödd gåva eller något man kan lära sig? Frågan dyker ofta upp och nu börjar vi närma oss svar. Inom det snabbt växande forskningsfältet behavioral genetics har jag haft förmånen att få medverka i ett par ledarskapsinriktade studier. Forskningen bygger på antagandet att tvillingar har haft en likartad uppväxtmiljö. Eventuella skillnader mellan enäggstvillingar och likkönade tvåäggstvillingar kan därmed tillskrivas genetiken. Följande resultat grundar sig på enkätstudier av tvillingpar som återfinns i Karolinska Institutets register, vilket anses vara världens främsta.

Studie I (Zhang et al., 2009). Fokus var arvets betydelse för vem som blir ledare som vuxen. En jämförelse gjordes mellan 1285 par av enäggstvillingar med 849 par av likkönade tvåäggstvillingar. Stora köns- och personlighetsskillnader noterades. Bland kvinnor framkom ett starkt samband mellan genetik och att ha en ledarposition som vuxen. Effekten medierades av personlighetsfaktorerna extraversion (förstärktes) och neuroticism (försvagades). Bland män var det genetiska inflytandet lågt. Däremot framkom ett starkt miljöinflytande (ingen skillnad mellan de två tvillingtyperna) avseende vuxen position som ledare. Detta inflytande medierades av personlighetsfaktorn extraversion (förstärktes).

Studie II (Chaturvedi et al., in press). Frågeställningen var likartad den i studie I men nu var dataunderlaget större (totalt 12112 tvillingar). Återigen framkom ett starkt samband mellan genetik och vuxen position som ledare bland kvinnor (44% förklarad varians), men nu även bland män (37% förklarad varians).

Resultaten kan tolkas som att det finns ett tak för vad som är rimligt att förvänta sig vad gäller effekter av ledarstimuleringsåtgärder. Förändringar inom arbetslivets område (”miljö”) i form av ökad betydelse för ledare av relationskompetens och empati kan innebära att miljöns relativa betydelse kommer att öka även för kvinnor.

Referenser

Chaturvedi, S., Zyphur, M. J., Arvey, R. D., Avolio, B. J., & Larsson, G. (in press). The heritability of emergent leadership: Age and gender as mediating factors. The Leadership Quarterly.

Zhang, Z., Zyphur, M. J., Narayanan, J., Arvey, R. D., Chaturvedi, S., Avolio, B. J., Lichtenstein, P., & Larsson, G. (2009). The genetic basis of entrepreneurship: Effects of gender and personality. Organizational Behavior and Human Decision Processes.

Gerry Larsson

Mordet på 4-åringen uppklarat. Kan vi sätta punkt?

Brottsrubriceringen är mord för den tioårig pojke som har erkänt och anses vara skyldig till att fyraåringen i Ljungby dog. Men om händelsen kan uppfattas som avklarad beror på från vilket perspektiv vi ser det från. Vi som läser och hör om det som hänt, diskuterar på chattar och i fikarum, undrar varför och hur en så ung pojke kan begå ett sådant grovt brott. Vårt intresse för att förstå vad som skett är stort. Är 10-åringen fullt mentalt frisk?  Vad kommer han från för omständigheter? Detta är några av de frågor som återkommer. Chefsåklagaren Rudinsson anser att brottet är avklarat, eftersom gärningsmannen är funnen. För de drabbade familjerna, lokala samhället och dess medborgare kommer förmodligen händelsen att sätta långsiktiga spår. Går vi vidare till de personer som i sin professionella roll har varit involverade i händelsen är det dags för flertalet att avrunda och avluta för att återgå till mer vardagliga arbetsuppgifter.

I den risk- och krisforskning som bedrivs här vid Försvarshögskolan i Karlstad har vi tittat på olika typer av kriser i vårt samhälle, varav socialt genererade händelser (ursprung i sociala händelser och förhållanden, eller som orsakat omfattande sociala konsekvenser i berörda samhällen) även har studerats separat. Ledare som hanterat socialt relaterade kriser har delgivit oss sin erfarenhet av detta. Jag kommer nedan att återge en del av den kunskap vi tack vare dem har kunnat sammanställa i detta avseende*. Här fokuserar jag endast på vad de professionella som varit involverade i Ljungby bl a står inför nu – att sätta punkt.

Vikten av att sätt punkt

För de som har varit involverade i arbetet med händelsen finns det ett behov av att på något sätt markera slutet på krishanteringen och övergången till vardagen. I och med att det finns en utpekad gärningsman, kan ev spekulationer som ofta följer med den här typen av händelse avskrivas, och det innebär även ett tydligare slut än om så inte hade varit fallet.

Ett sätt att markera ett avslut på händelsen kan vara att skriva egna rapporter på vad som hänt, eller att låta någon utomstående granska händelsen. Många kommuner har använt sig av forskare för detta ändamål. Rapporter skrivs i syfte att få perspektiv på vad som hänt samt att få en gemensam bild, som underlag för diskussioner. För, det finns ett behov av att samlas och diskutera vad som hänt.  Till sin hjälp kan de behöva en krishanteringsexpert. (kommentar: Rapporter och diskussioner kan förhoppningsvis bidra till en förbättrad krisberedskap). Ytterligare ett sätt kan vara en manifestation på offentlig plats.

Att inte markera ett slut innebär att enskilda individer kan fara illa. Ledare i intervjuer menar att alla individer inte själva kan sätta punkt efter en sådan här kris, ibland beroende av hur de har blivit påverkade psykologiskt. De förlägger ansvaret på sig själva och ser det som egna svagheter. Då måste organisationen träda in och ta sitt ansvar för att hjälpa dessa individer.

Inte alla händelser får ett naturligt slut, t ex så hittas inte gärningsmannen alls, eller först flera år senar, eller de kanske inte ens kan fällas men bor kvar på orten. Vilken beredskap finns för detta? Inte alla organisationer har en plan för/principer för hur de ska avsluta och sätta punkt. Sammantaget visar erfarenhet att planering för hur organisationen ska avluta en kris är viktigt för att organsiationen ska kunna gå tillbaka till vardagsarbetet, likväl som individen ska få möjlighet att kunna gå vidare på ett bra sätt. Krisens efterarbetet borde insom en naturlig del i  beredskapsplaneringen.

*I rapporten och artikeln kan du också läsa om: varför socialt relaterade händelser är svåra att upptäcka; vilka krav det ställs på arbetssätt och samarbete; bilden av krisen och relationen till media; starka känslor och behov av stöd; samt hanteringen av händelsen.

Enander, A., Lajksjö, Ö. & Tedfeldt, E-L. (2010). A tear in the social fabric: local communities dealing with socially generated crises. Journal of Contingencies and Crisis Management, 18, 39-48.

Enander, A., Lajksjö, Ö & Tedfeldt, E-L. (2008). Det händer mitt ibland oss: kommunala erfarenheter av socialt genererade kriser. Report I:47, Department of leadership and management. Karlstad: Försvarshögskolan

Susanne Hede

Har terrorister tvättade hjärnor?

Det har i anslutning till diskussionen om Breiviks mentala hälsa och årsdagen av Taimour Abdulwahabs självmordsdåd uppstått mycket funderingar kring vad det är som driver människor att begå terrorhandlingar. Idag läser vi i lokalpressen om ett seminarium på Karlstad Universitet där terrorister bland annat beskrivs som hjärntvättade. Jag vill dock mena att detta inte är förklaringen till deras beteende. Här följer några personliga reflexioner på ämnet.

Är terrorister hjärntvättade?

Nej! Begreppet hjärntvätt myntades under Koreakriget som förklaring till vissa amerikanska krigsfångars politiska omvändelse. Sedan dess har det ofta påståtts att liknande tekniker används bland annat av ledare för så kallade sekter. Det är dock för det första oklart hur hjärntvätt eller mind control mer konkret går till. Områdets teoretiker (Lifton, Singer, Hassan m fl) ger olika beskrivningar. Rörelserna skulle för det andra vara mer framgångsrika om de verkligen kunde hjärntvätta. De är ofta små och helt marginella ur ett samhällsperspektiv. För det tredje förutsatte hjärntvätt från början fysiskt tvång men tekniken var faktiskt inte speciellt effektiv ens då. Så på frågan om ledare i extrema rörelser av olika slag känner till och utövar några exotiska tekniker för att kontrollera vilja och tankar så är svaret är nej. Det finns helt enkelt inga sådana tekniker att tillgå. Det som sker i dessa rörelser är samma typ av påverkansprocesser som finns i alla grupper, möjligen med en starkare intensitet och varaktighet.

Är terrorister psykisk sjuka?

Nej! Terrorister har inga allomfattande kliniska särdrag. De är inte generellt psykiskt sjuka, även om Breivik här kan vara ett undantag, och inget tyder på att terrorister lider någon brist på intellektuell begåvning.  De har heller inte mycket gemensamt med seriemördare eller andra grova brottslingar.

Är terrorism rationellt i den meningen att det är en effektiv metod för politisk förändring?

Nej! Det är svårt att se att de finns någon rimlig kostnad/nytta-analys bakom dessa dåd. Det hävdas ibland att terroristernas mål är att skapa rädsla och fruktan. Att bara allmänt skapa rädsla är dock knappast meningsfullt. Det är också att notera att terrorgrupperingar eller enskilda terrorister i många fall uppger andra motiv och att de ofta har ett ideologiskt syfte av något slag. De företräder en uppfattning som de vill sprida eller få genomslag för.  Terrorismen är dock ur denna synvinkel kontraproduktiv. Den leder alltså oftast till raka motsatsen i relation till de mål terroristerna säger sig ha. De mest påtagliga effekterna torde snarare vara att samhället vidtar motåtgärder för att lättare kunna bekämpa terror och att offren – snarare än terroristerna – får sympati.

Vad kan då förklara terrorhandlingar?

En del av förklaringen står att finna i gruppens kraft. Gruppen gör individen mer extrem och många är benägna att begå grymma handlingar i vissa kontexter. Flera klassiska socialpsykologiska experiment visar olika aspekter av denna tendens, exempelvis Stanford Prison-experimentet, Milgrams lydnadsstudier, Aschs studier av konformitet och Janis studier av groupthink. En annan del av förklaringen ligger i en upplevd känsla av förödmjukelse eller kränkning. Denna kan naturligtvis ha en viss saklig grund men det kan också vara att man blandar ihop personliga kränkningar med politiska förhållanden i samhället. I grunden handlar det om att ens verklighetsbild förvrängs av ens känslomässiga behov, bland annat genom att man i sitt inre skapar en ”lämplig” fiende.  Så när terroristen dödar objektivt sett oskyldiga människor upplever denne själv att den för en legitim kamp mot ett legitimt hot. Man hämnas en upplevd oförrätt och ser sig som en soldat i ett krig. Detta är förvisso en vanföreställning men den behöver inte bottna i vare sig någon paranoid psykos eller någon hjärntvätt.

Claes Wallenius

Vetenskaplig glamour

Jag har – trots tilltagande ålder – någorlunda lyckats hänga med i de informationsteknologiska svängarna. Bloggat har jag däremot aldrig gjort. Nu ska det ske!

När vi startade denna blogg hade vi en diskussion här på institutionen vad den skulle ha för inriktning. I samband med det hävdade jag – lite på skämt – att vi skulle kolla in sådana bloggar som har många besökare. En sådan är 20-åriga Kissie som lär ha över en miljon läsare i veckan. Mot mig anfördes då att hennes blogg inte riktar sig till vår målgrupp, att den inte är vetenskaplig och att vi ska vara mer seriösa än så.

I samband med det satte en anonym arbetskamrat upp en artikel ur Dagens Industri på min bokylla. Den handlade om nämnde Kissie och hade rubriken: ”Perfekt – Längtan efter att bli sedd och lyckas styr våra liv”. Och därmed kommer vi in på en av de mest grundläggande frågorna i den psykologiska vetenskapen, nämligen vilka våra motivationella drivkrafter är. En av de mer kända teoretikerna - Abraham Maslow - menade att våra grundläggande behov bland andra är kärlek, gemenskap, uppskattning och självförverkligande. Mer moderna teorier, som exempelvis den evolutionspsykologiska, lyfter fram vårt statusbehov, såväl som vår ångest att bli utesluten ur flocken. Så att Kissie har många unga tjejer som vill läsa om hur man blir sedd och lyckad är inte konstigt. Och egentligen inte speciellt ovetenskapligt heller.

Vetenskap är inte att vara allmänt seriös. Vetenskap är att beskriva och förstå verkligheten och då även de oseriösa delarna. Kissies popularitet är en del av denna verklighet. Vår motivationella struktur, vår rationalitet och ibland även vår brist på rationalitet är också centrala delar i att förstå ledarskap.

Den vetenskapliga världen har sin glamour och sin fåfänga. Till exempel är vi flera som funderar på vad vi ska ha för kläder när vår kollega Sofia disputerar på fredag. Så fick den här bloggen äntligen ett inlägg som berör det här med kläder och utseende. Snart har kanske vi också en miljon läsare.  :-)

Claes Wallenius

Ledares kommunikation

Ungefär 80% av en ledares tid går åt till att kommunicera. Budskap som ledare kommunicerar och vilka signaler det ger sätter en stark prägel på medarbetare samt förtroende för organisationen. Visst är det då konstigt att vissa ledare inte kan/har lärt sig just vikten av att kommunicera och hur deras kommunikation uppfattas? Ta rektor på Lundsbergskolan och hans uttalanden i media om ev pennalism på skolan som ett närliggande exempel. Kritiken från Skolverket är skarp och de menar att kränkande och våld förekommer och att elever därför inte kan garanteras trygghet och studiero.

I detta läge uppfattar jag att rektor i TV nekade till att pennalism förekom på skolan (han kallar det för ”en hackordning” som är acceptabel), samt att han menar att uppgifter från ett fåtal individer inte borde tas på så stort allvar. Han hävdar också att skolan har gjort åtgärder sedan förra kontrollen från Skolverket för att motverka detta och att problemet nu är löst.

Hmm, tänk om ha i stället hade sagt något i stil med: Jag som rektor på skolan tar Skolinspektionens kritik på största allvar. Vi har jobbat med den här frågan under några år, men vi behöver uppenbarligen granska detta och arbeta vidare med vår värdegrund i den här frågan. Det är av största vikt att våra elever inte utsätts för kränkande behandling och får den studiero som de behöver.

Vilka signaler sänder den första (riktiga) kommunikationen i jämförelse med den andra (påhittade)? Vem får du förtroende för?
Och framförallt – hur skulle du vilja att rektor på ditt barns skola skulle förhålla sig i frågan?

// Susanne Hede

Den gyllene rasen, pennalism, ledarskap och riter

Pennalism?
Debatten om huruvida pennalism förekommer på landets internatskolor har blommat upp sedan några elever på bland annat Lundsbergs internatskola i Storforskommun anmält att de utsatts för pennalism. Även anställda på skolan har bevittnat saker som de inte anser ska förekomma. Vilket ledarskap finns på skolan? Den bild som media visar är ett transformellt ledarskap, som i praktiken blir "ställ in dig i leden" följ vårt sätt, det är det bästa sättet. Det hänger också ihop med Freuds försvarsmekanism förnekelse, "vi har inga sådana problem här". Det öppnar inte för debatt, det stänger dörrar, ställ dig i ledet, här har du inget att hämta är budskapet. Men sedan huruvida det förekommit pennalism eller inte, det är en subjektiv, tolkning från individ till individ eller?

I vårt samhälle i dag, finns väldigt litet utrymme för riter, myter och seder, det som Indianer och andra urbefolkningar ägnade stor tid åt. Men man behöver inte gå så långt tillbaka i tiden för att hitta dessa inslag. När blir man vuxen i dag? För 50-60 års sedan i Sverige blev man vuxen då man var 18 år, man hade genomgått några av samhällets prov för att inträda i vuxenlivet, körkort, studenten mm. I dag finns inga sådana vuxen prov? Gränsen är flytande och kanske söker vi ännu mer en gemenskap i det mellanmänskliga än förr, för behovet finns. Kanske måste man söka svaret i hur människan uppkom?

Människans uppkomst

Inom den Romerska mytologin, så skapades de första människorna under tidsåldern Saturnus, de kallades den gyllene rasen. Den gyllene rasen åldrades inte, deras kroppar blev inte svagare med åren, de drabbades inte heller av sjukdomar eller andra mödor. Efter några århundraden, dog de allihop, oklart hur, som om de fallit i sömn.

Efter att den gyllene rasen hade dött skapade Jupiter och hans närmaste gudakrets en silverras. De var inte alls som det gyllene släktet till vare sig kropp eller själ. För silverrasen tog det 100 år för att nå mognad, och när de hade mognat, levde de bara en kort tid i sorg på grund av att de slösat bort större delen av sina liv.  Människan har alltid haft ett behov av riter som en historia, en tillflykt från en vardag eller bara att få känna tillhörighet, att man är en del av något större.

 Ett sätt är att skapa en rit (eller ritual) med hjälp av cirkeldanser, musik och andra uttrycksmedel, såsom text och bild. Genom ritens form och uppbyggnad kan man förstärka den förhöjda gemenskap som danserna skapar. Man kan också välja en specifik form och uppbyggnad av en rit för att förstärka det man specifikt vill använda dansen till, t.ex. för att läka och hela (läs här om kris och förändring).

Vad är en rit?
Riter har funnits i alla tidsperioder och finns på alla platser i världen. De har alltid varit en av de vägar som vi människor använt för att strukturera och tolka vår värld. Riter finns både i religiösa och profana sammanhang, såsom till exempel inom kyrkan respektive militären.

I det vetenskapliga finns ingen konsensus om vad som egentligen gör en rit till en rit. Ritforskaren Catherine Bell menar att det bara finns olika teorier och åsikter eller beskrivna traditioner och som alla reflekterar den tid och den plats där de har formulerats Ändå går det att i grova drag urskilja vissa kännetecken.

Alla riter är till att börja med förvandlande eller performativa. Det handlar om förvandling från en känsla till en annan, från en status till en annan, från en identitet till en annan, från en situation till en annan. Teologen Tom E. Driver uttrycker det som att riter är mer som tvättmaskiner än böcker. En bok kan handla om tvätt, men en tvättmaskin kan förändra smutsiga kläder till rena om tvättmaskinen fungerar som den ska.

Övergångsriter, eller livscykelriter, är tydligast exempel på detta. För att bli gift räcker det inte att skicka in några papper till en myndighet. Man måste genomgå en vigselrit antingen i kyrkan eller hos en profan vigselförrättare. För att bli präst måste man genomgå en ordinationsrit. För att bli president i USA så måste man genomgå en installationsrit. Men det är inte så att riterna bara markerar övergången. De hjälper också till att känna och acceptera förändringen: genom riten känns det att hon eller han är gift, präst eller president.  Eller för att bli en ”Lundsbegare”? Men hur långt får man gå? Vad är tillåtet att göra mot en annan människa?

För att beskriva riter är ordet framställa centralt. Gemensamt för våra riter är att de består av handlingar, att vi agerar. Vi tänker och känner inte enbart i riten, utan vi ger en fysisk form åt våra tankar, känslor och erfarenheter och visar dem för varandra. Vi kan så att säga ”ställa fram” dem för oss själva och varandra.

Eftersom vi framställer våra tankar, känslor och erfarenheter genom våra egna handlingar i riten visar vi också oss själva, för varandra. Vi gör oss synliga för varandra, ordentligt närvarande.  Man använder häftiga attribut som t.ex. kroppsmålningar som drar till sig uppmärksamhet. Det här handlar inte om att märka ut sig, att bli mer ärad och firad än andra, utan att man visar att man är en viktig länk i ett sammanhang. För i riten visar ju alla upp sig för varandra och världen.

I riten framställer vi inte något som redan finns. Vi framställer en tillfällig, alternativ och upphöjd eller visionär värld tillsammans, skild från vardagen. Gränsen mellan riter och pennalism är kanske skarp eller så är den flytande? Ett ledarskap som är alltför långt ifrån vardagen och kanske inte vill se att det finns problem, är inte ett utvecklande ledarskap, eller inser ledaren vad som sker och tom vill att det ska ske, under ytan, i det tysta som en viktig del av att bli en i gänget? Om det är det sistnämnda är det inte ett transformellt ledarskap, utan snarare ett icke-ledarksap ett mer ”låt-gå ledarskap”. Där flera informella ledare kan växa och ta över rodret, och utöva vad det nu är de utövar bakom stängda dörrar.

//Maria Björkehed

Isprinsessan

I december kommer snön, visst mamma? Tomten kommer ju på släden, men är det ingen snö, kommer inte tomten då? Snön kom, tomten kom, men under all is fanns en rörelse som ville något mer, Maslow, kallar det självförverkligande, där din inre motivation ligger, då de andra trappstegen i behovstrappan är uppfyllda. I artikeln "A Theory of Human Motivation" (1950) skrev Maslow sin behovstrappa, som är en förklaringsmodell för hur människor prioriterar sina behov.

Ett barn har nog sin maximala upplevelse på jul, hela december är en lång väntan, en rolig spännande väntan, den där dockvagnen eller brandbilen blir lyckan! För tonåringen är identitieten så viktig, mössan ska vara av det märket, den ska vara grön, då ÄR man så man ska vara, vill vara, uppfattas. Men sedan. Maslow menar att en maximal upplevelse är att vara ett med alla andra eller med världen, en känsla att vara helt och fullt sig själv. Ofta inbegriper det en känsla av livets höjdpunkt och fullbordan. Är du stressad i juletider? Fråga dig varför? Om vi vore isprinsessor helt och hållet gjorda av is, då skulle vi inte känna, varken stress eller ha motivation till att uppnå det högsta, vårt eget självförverkligande. En isprinsessa är alltid lycklig, för det är så vi vill ha henne, för hur lycklig man är bestämmer man själv, det styrs av hur vi väljer att uppfatta världen. Det är aldrig försent att ändra uppfattning eller tankesätt. En harmonisk kropp är en bättre boning för vårt inre jag. Om man tänker på åldrande, alla åldras, i alla fall på ytan, kroppen, men inuti, är vi vårt jag, kroppen är bara ett verktyg för att själen ska kunna göra sitt arbete. Oavsett om du stressar, så kommer snön, tomten kommer och den yttre världen fortsätter att snurra. Glad advent! /Maria Björkehed

Sofia spikar

I fredags spikade vår kollega Sofia Nilsson sin avhandling vid Karlstads universitet.  Titeln på avhandlingen är ”Civil and Military Leadership Processes in Situations of Extreme Environmental Demands”.

Är du intresserad av att närvara vid disputationen så sker den fredagen den 16 december kl.13:00 i Nyquistsalen, Karlstads universitet. Opponent är Professor Jon Christian Laberg från Universitetet i Bergen.

Grattis, Sofia! Du har gjort ett fantastiskt jobb och vi är mycket stolta över dig!

Maria Fors

Destruktivt ledarskap på Operan

Igår var jag inbjuden av Mercuri International att föreläsa om Destruktivt ledarskap för ett 40-tal chefer från olika organisationer som hade samlats i Guldsalen på Kungliga Operan. 

I början på föreläsningen bad jag cheferna räcka upp handen om de använder sig av destruktiva ledarbeteenden. En handfull räckte upp handen. Jag avslutade föreläsningen genom att ställa samma fråga. Nu var det samtliga i rummet som räckte upp handen.

Hur kommer det sig?

På Försvarshögskolan har vi (Gerry Larsson, Sofia Nilsson och jag, Maria Fors) forskat kring och utbildat i Destruktivt ledarskap sedan 2007. Det började som ett uppdrag från Försvarsmakten där vi fick i uppgift att studera vilken betydelse ledarskapet hade för värnpliktigas och unga officerares motivation att fortsätta inom Försvarsmakten. Resultatet:

Ett bra ledarskap har en viss positiv inverkan på motivation men ett dåligt ledarskap har en klart negativ effekt på motivationen.

En slutsats av detta var att det är viktigt att studera de negativa aspekterna av destruktivt ledarskap. Detta går i linje med ”Bad is stronger than good” vilket innebär att negativa händelser får större och mer långvariga konsekvenser än positiva. Positiva händelser behöver vara överlägset flest i antal för att få övertag över negativa.

En fortsättning på detta arbete var att skapa ett utbildningspaket för att medvetandegöra destruktivt ledarskap. I samband med detta arbete har vi utvecklat ett instrument som mäter destruktiva ledarbeteenden (artikeln är accepterad för publicering i The Leadership & Organization Development Journal). Vad är då destruktiva ledarbeteenden? Vårt instrument delar in dem i fem faktorer:

-          Arrogant, orättvis

-          Hot, bestraffningar, överkrav

-          Ego-inriktad, falsk

-          Passiv, feg

-          Osäker, otydlig, rörig

Våra vidare studier har pekat på att de beteenden som vi ser som passiva, Passiv, feg samt Osäker, otydlig, rörig, är de som har störst negativ påverkan på bland annat tillit till ledaren, motivation att stanna inom organisationen och på hur man uppfattar atmosfären på arbetsplatsen.

Beteendena inom dessa faktorer handlar bland annat om att vara dålig på att strukturera och planera, ge otydliga instruktioner, vara frånvarande, inte visa engagemang och inte ta tag i saker. Dessa beteenden är inte ovanliga. Särskilt inte för chefer som är under stress eller tidsbrist. Även de bästa chefer kan vara otydliga och uppvisa bristande engagemang utan att ha för avsikt att orsaka negativa konsekvenser för sina medarbetare. Men intentionen eller avsikten spelar ingen roll, det är resultatet eller konsekvenserna som är av betydelse.

Förstår ni nu varför cheferna räckte upp handen på slutet?

Att använda sig av destruktiva ledarbeteenden innebär inte nödvändigtvis att man är en destruktiv ledare. Alla kan ha en dålig dag. För att det ska klassa som destruktivt ledarskap krävs det att beteendena sker systematiskt och över tid.

Genom att vara medveten om vilka beteenden som klassas som destruktiva och får negativa konsekvenser på exempelvis underställdas motivation och tillit, kan ledare också arbeta för att minimera dessa innan det övergår i ett destruktivt ledarskap. Att vara en bra ledare innebär inte att aldrig göra fel, det innebär att vara medveten om sina fel och brister och aktivt arbeta med dessa.

Om ni har några frågor om destruktivt ledarskap är ni välkomna att kontakta oss, Gerry Larsson, Sofia Nilsson och Maria Fors.

Vid tangentbordet

Maria Fors

Låtsaskompisar i barndomen, ger det bättre ledare?

Hej vänner!
Jag läste en artikel, som psykolog Eva Hoff skrivit, om att barn som har låtsaskompisar blir mer kreativa som vuxna. Deras låtsaskompisar är vuxnas inre monologer. Det är också ett utmärkt sätt att tränas i att bryta invanda mönster och tänka kreativt. Jag tänker osökt på hur en kreativ ledare kan skapa en kreativ arbetsmiljö för sina underställda och vi vet ju alla, att kreativa miljöer skapar ett positivt tänkande, som i sin tur leder till positiv energi!

Kan förhållningssättet vara kreativt? Ofta handlar det om att ha ett kreativt förhållningssätt. Att ge människor tid och stöd att vara nyskapande. När människor sedan har spontana samtal med varandra så får deras tankar utlopp och människor bygger på sina idéer, för att associera och skapa nya perspektiv tillsammans, det är spännande! Det har visat sig menar Farida Rasulzada, som är lektor i psykologi, att den inre motivationen och glädjen är människans viktigaste drivkraft. Så om ni inte har turen att vara under en kreativ ledares armar, så gör lite kreativa saker på fritiden, ett sätt är leken, har du barn, så lek med dem, (utan regler förstås i leken kan allting hända) Eriksson mfl menar att du ska vara bergtagen i leken, det vill säga bara ge dig hän och se vad som händer, då använder du höger hjärnhalva och kreativiteten spirar. Har du inte barn, kan du ta fram legolådan, eller ett vitt papper och lite färg och bara måla vad du känner för, kanske kommer det fram något riktigt verk, som dessutom har satt dina tankar i rörelse åt ett vidgat perspektiv, som du kommer att ha nytta av i ditt arbete. Ett annat utmärkt sätt, enligt många sömnforskare, är att sova lite extra, för under REM sömnen, det stadiet då vi drömmer som mest intensivt, då är vi mest kreativa, vilket speglar av sig även under dagen. Så tacka låtsaskompisarna för din kreativa sida och fortsätt drömma, en dag slår drömmen in.

Ha en bra dag!
Maria Björkehed

På första parkett i mitt eget liv

I helgen var jag på en miniresa till Göteborg med familjen, det tog lång tid dit, och jag hann tänka, ni vet när man sitter alldeles still och inte kan göra något, då kommer tankarna. Jag insåg då att det är först när man befinner sig på resande fot som man verkligen bänkas framför showen om sitt liv. Det kan låta så självklart att för att lära känna sig själv, så måste man umgås med sig själv. Hur ofta gör vi det? Jag tänkte när jag såg vimlet i Göteborgs gator, denna gråa regninga novemberdag att människor som lever i stress, jäktar en hit och en dit, måste bli förbannat besikna den dagen det går upp för dem att livet inte går i repris. Att leva i nuet kräver små pauser, för att komma åt sig själv, det är inte fel med en resa eller varför inte en inre resa, kanske säger du "under det där skinnet fann jag en go liten unge, full med fantasi och skaparglädje" Myers (2010) beskriver det som en persons jag, människans innersta kärna, det gör oss unika var och en har en egen historia att berätta en egen framtid att skapa, ett eget unikt jag. Vem hittar du i showen om ditt liv?

Må så gott!
/Maria Björkehed

"Var snygg och prata rätt!"

Betydelsen av estetisk kompetens på arbetsplatsen

Vi brukar säga att utseende inte spelar någon roll. Det är insidan som räknas. Men är det verkligen så i alla situationer där man behöver göra ett första gott intryck? Hur går det till på en anställningsintervju? Vissa arbetsgivare ställer höga krav på utseende, eller estetisk kompetens som det också kallas.

Estetisk kompetens innebär att servicepersonal inom vissa yrken ska uppfylla estetiska krav. Förutom de vanliga krav som kunskap, social kompetens, utbildning och erfarenheter. Butikspersonal, säljare och restaurangpersonal är exempel på sådana yrken där estetisk kompetens tycks eftersträvas. Dennis Nickson, Chris Warhurst och Eli Dutton från Strathclyde University har undersökt detta fenomen bland rekryterare. Vad är det som rekryterarna bedömer hos arbetssökarna. Estetik gick tydligen före andra skickligheter. Estetiska krav kan sammanfattas i några få ord: "se bra ut" och "låt rätt". De inkluderar vidare:
• rätt kroppsspråk
• stil, rätt framtoning
• vara ren och hel
• röst och accent.

http://www.hrmguide.co.uk/general/looking_good.htm

Henrietta Huzell, forskare i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet, forskar om estetisk kompetens. Hon har i sin studie fått resultat att utseendet kan ha högre betydelse vid en anställning, än vad man tidigare trott. Nina Jansdotter, karriärcoach, menar att det här är inget nytt egentligen. Hon menar att det är en vidareutveckling av de traditionella kraven på att anställda ska vara ”hela och rena”. Nina Jansdotter menar också att ofördelaktigt yttre nedvärderas lika mycket som ett extremt fördelaktigt yttre. Det gäller att vara ”lagom”, vad det nu egentligen betyder för var och en.

Ett förtydligande av "lagom" kan vara att estetisk kompetens bör följa arbetsgivarens/företagets linje. Vad krävs på arbetsplatsen, tex. en tatueringsstudio, en förskola, en advokatbyrå...Det gäller att passa in i miljön

Några andra exempel:
Jobbar man på ett flygbolag så krävs det ibland att flygplanspersonal måste genom sin klädsel och framtoning anspela på sexapeal. Mer information om det finns om man klickar på länken under den första bilden.  

 Jobbar man som politiker fungerar ett annat utseende.

http://airlineworld.wordpress.com/2007/11/27/sexy-stewardess-uniforms/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hillary_Clinton

Jobbar man som forskare och utbildare så uppfyller bilder till höger alla krav på att se estetisk ut. :-)

Skämt åsido! Min farhåga är ju ändå diskriminering på grund av utseende. Vi har en ny diskrimineringslag som har trätt i kraft 1 januari 2009 och som har ersatt de gamla lagarna. Det som i lagen åsyftar utseende är möjligheten att kunna fritt uttrycka sin könsidentitet, t.ex. genom kläder. Men det säger inget om att man inte får diskrimineras om man är för snygg eller om man har ett ofördelaktigt yttre. Tills det kommer en ny lag eller paragraf i den befintliga lagen så kommer kvinnor att dömas hårdare än män.

AIDA ALVINIUS

Syskon, världspolitik och vem du blir?

Finns det syskonrelationer som påverkar världspolitiken? Hur olika ledare bedriver sitt ledaskap igår och i dag? Finns det forskning på ämnet eller nya rön?

Världshistorien är inte bara som i historieböckerna. Bakom finns politiska sekter som bildar en dold samhälls- och affärselit mot demokratin, freden och en generell välfärd. Krig är här lönsamt, konflikter styr framtiden och det är inte lösningen som är i fokus. Khadaffis söner uppvisade en öppen familjekonflikt på den världspolitiska arenan, den ena brodern ville ge sig, och försökte medla mellan de stridade, den andre ville aldrig ge upp. Om man ser på Elisabeth Schönbecks forskning inom familjemönster och placering i syskonskaran, så hittar barnen olika strategier för att uppnå sina föräldrars kärlek, dessa ser olika ut beroende på var i syskonskaran som du befinner dig.  Elisabeth Schönbeck, är beteendevetare och småbarnspedagog och menar att de som emigrerade till Amerika med största sannolikhet var ett gäng småsyskon.

Oluf Martinsen-Larsen, som forskat om familjemönster och personlighetsutveckling i över 40 år menar att pseudotvillingar (barn som föds tätt) är de flitigaste besökarna på hans psykiatriska klinik. Anledningen, de hittar inte sin identitet. Barn behöver, liksom blommar vatten, värme kärlek och lagom stora avsånd till nästa planta liknar han.

I Sveriges regering finns bara storasyskon, utom Anders Borg, som är lillebror. Förklaringen, han är psedotvilling! Han har alltså konkurrerat om placeringen med sitt storasyskon. Barack Obama och Tiger Woods är ensambarn, de uppvisar ett liknade beteende som storasyskon, skillnaden; de har fått båda föräldrarnas uppmärksamhet odelat. På TV ser vi Idol deltagare, dessa är småsyskon. Rebelliska, äventyrliga är småsyskonen. Kaczy´nsky Polens fd president, beskrivs som loyal, målmedveten och hängiven vår europeiska union. Frihet och solidaritet, typiska storebrors beteenden, enligt Schönbeck. För att återgå till bröderna Khadaffi, så skulle mellanbrodern, som ville ge sig, vara den konfliktlösande, medlaren, medan den som aldrig ger sig vara den rebelliska lillebrodern.

Så vårt svenska ordspråk; "Handen som gungar vaggan, är handens om styr världen" kanske inte är så tokigt ändå, om man tänker på vilken betydelse vårt familjemönster och placering i syskonskaran har för vem vi blir som vuxna?

Ut i solen med er och skaffa lite kittlande solstrålar på näsorna!
Vänligen  Maria Björkehed

Pencez De Moy

Solen sken, hennes ögon glittrade -"Jag älskar dig sa hon". En knubbig varm hand i hans. Hon, då 3 år gammal studerade beundrande sin storebror. Han stolt och beskyddande. Hand i hand. Du glömmer väl inte bort mig. Svaret, så självkart, jag tänker ju på dig, sedan ses vi. Den blöta pussen, hans sprang iväg på fotbollsplanen, visselpipan och matchen var igång. Många år senare, förstod hon att kärleken var evig och att han, hennes storebror alltid skulle tänka på henne, ansvaret var lagt på hans axlar redan som liten grabb, ta hand om din syster nu, och förstärkningen när han varit duktig, tacken, hennes eviga kärlek. Han svar Pencez De Moy (jag tänker på dig).

Ovanstående handlar inte bara om en söt historia, utan också om hur ordningen i syskonskaran styr vårt beteende även i framtiden. Den handlar också om att så länge som vi tänker på varandra så finns vi, genom våra tankar lever vi. Det är där allting börjat vid en enda tanke, god eller ond. Ett liten steg i tankens rikting och du är på väg på en resa, valet är ditt, handlar det om en förändring tänk den, då är du ett steg närmare, Pencez de Moy. Jag tänker på dig!

Ha en underbar dag!
Maria Björkehed

En bild av det mänskliga sammanhanget

En gammal murare och stensättare väl biten av ett långt yrkesliv utomhus berättade om hur det är att bygga en mur av natursten.

Det hela kom sig av en sammankomst vid Vitemölla på Österlen där en meditationsring av sten uppförts av just denne äldre yrkesman. Uppdraget att göra meditationsringen var given av församlingen i Kivik. Detta var ett tillfälle att tacka de ideella krafter som skapat ringen och möjligheten till densamma.

Nå, stensättaren fick frågan hur det går till att passa in natursten till en mur, om det var svårt eller ej eller hur man ser att en sten passar. Han svarade som så att en sten man tar upp från stenhögen i akt och mening att bruka den lägger man icke åter. En upptagen sten måste passas in och den kommer att passa in. Han fortsatte, - om man tar upp en sten från högen och inte finner dess plats utan kastar den åter kommer det vara en början till att utesluta stenar och det får man fortsätta med om man slår in på den stigen. Till slut måste en ny hög med stenar införskaffas och den gamla högen kasseras.

Stenen kommer att vilja finna sin plats men du som sättare måste se dess möjligheter och då behöver man icke kasta några stenar åter utan alla kommer till bruk i den ordning de tas upp.

Som åhörare tänkte jag, det gäller människor också. Om jag inte ser den andre kommer jag att utesluta denne eftersom denne inte passar in i min bild av hur hon eller han skall vara. Det sociala sammanhanget är meditationsringen och i denna behöver vi vara, i denna så finns platsen för alla att fylla i helheten, i skapandet av ringen.

Att exkludera människor förminskar oss själva. Jag måste alltid utmana de sidor av mig som kategoriserar människor efter dimensioner som jag inte fördrar. Det blir som stensättaren sa, till slut duger ingen sten i högen utan då måste en ny hög stenar hämtas.

/Jarl Silfverberg

Jarl sysslar med och genomför kurser inom Fördjupad UGL, FUGL, och Handledarutbildningen HUGL.

Brösarps backar
Foto: Wikipedia

Avund - ondskefull emotion eller inspirationskälla?

För inte så länge sedan var jag gästbloggerska hos en helt fantastisk kvinna - Marlene Lund Kopparklint. Marlene är en inspirationskälla på många olika sätt. Genom sin egen speciella utstrålning, sin närvaro, kunnighet och mycket annat lämnar hon intryck på andra människor. Att möta Marlene lämnar alltid en liten önskan av att hennes stjärnglans ska smitta av sig. Med anledning av det skrev jag nedanstående inlägg om avundsjuka.  Med lite revision kommer den igen. Enjoy!

Tack Marlene för att man får njuta av din "star dust".

“Du har alltid en sån äcklig tur, ett osvikligt flyt. Själv får jag hävda mig genom överdrivet skryt. Varför får du alltid allt som både du och jag vill ha? Och varför ska jag behöva låtsas vara glad?”

Med dessa ord inleder Nanne Grönvall sin schlagerlåt Avundsjuk. Känslan är till mångt och mycket bekant för alla individer. Men den är inte negativ till sin natur. Det är när avund omsätts från känsla till handling som den kan leda till påföljder. Är de konstruktiva eller destruktiva beror helt på avsändarens intentioner. Men konsekvenserna kan vara stora för individer, grupper, arbetsplatser och inte minst för hela samhället. 

Avund med destruktiva påföljder

Vad innebär avund? Emotionen avund uppstår när individer saknar något som en annan individ har. Det kan handla om prestationer, resurser eller egenskaper. Avundaren kan önska sig själv de egenskaperna eller att innehavaren inte hade dem. Enligt beteendevetenskapliga studier beror avundsjuka på dålig självkänsla och osäkerhet.  Den tycks hota en persons självbild och i de mest extrema fallen kan det leda till mycket negativa konsekvenser för den som drabbas av andras avund.

Bertrand Russell, en brittisk filosof, hävdade att avund är en stor orsak till mänsklig olycka. Avund blir ett tveeggat svärd eftersom en avundsjuk individ inte bara blir olycklig av sin avund, utan också önskar att andra människor ska drabbas av olycka. Denna filosofiska tanke genomsyrar vårt arbetsliv i mångt och mycket samt tar sig uttryck på varierande sätt.

Marta Cullberg Weston är aktuell med en nyutkommen bok Avundsjuka och konkurrens – känslor i vardagslivet. Författarinnan ansåg att behovet av att belysa ämnet var enormt.

”Tanken på att skriva boken föddes när två unga kvinnor i min närhet på olika sätt drabbades av avund i sina arbetssituationer. Jag insåg att det är viktigt att lyfta upp frågan om kvinnors avund på arbetsplatsen - något som kommer att utmana feministiska kretsar (även om jag ser mig som feminist själv)” - skriver Cullberg Weston på sin hemsida och det är just avund emellan kvinnor som boken fokuserar på.

Den 8 mars firas  Internationella kvinnodagen. Syftet med firandet är att uppmärksamma kvinnor på olika sätt. Den politiska innebörden är att öka jämställdheten mellan könen. Paradoxen i jämställdhetsdebatten pendlar dock mellan kvinnors ojämlika situation och avundsjuka som en särskild kvinnlig företeelse. 

Hur vill vi då ha det i vårt samhälle? Ett danskt ordspråk säger följande: Om avund var ett virus, skulle alla människor vara sjuka. Därmed vill jag påstå att avundens konsekvens är allas vårt ansvar. Men trots det dystra faktumet finns det fortfarande hopp för människan.

Avund – en positiv kraft och en grund för vår demokrati

Allt handlar egentligen om egen inställning och självreflektion. Om jag blir avundsjuk på att någon äger en viss sak, har en speciell kunskap eller har en speciell egenskap. Vad kan jag göra för att köpa en liknande sak, införskaffa mig kunskaper jag inte har eller utveckla mina egna speciella egenskaper? Det är bara vad man gör med sin avund som betyder något i sammanhanget. Känsla à Tanke à Handling.

Marta Cullberg Weston avdramatiserar också avund och beskriver den som en positiv och inspirerande kraft. Se hur andra gör och bli inspirerad, tycks budskapet vara även i boken. 

En strategi för att komma åt avundsjukan föreslås:

-          Våga erkänna avund samt vända det till en positiv kraft. Förhoppningsvis vågar man titta på sin egen avund på ett nytt sätt. Detta är av yttersta betydelse att hantera på individnivå. Den positiva spiralen blir då att vi får bättre och trivsammare arbetsplatser, bättre vänskapsrelationer och inte minst ett bättre samhälle.

Bertrand Russel tyckte att avund utgjorde en grogrund för demokratins utveckling. Att denna, annars negativa känsla, bör betraktas som en bas för ett mer rättvist socialt system.

Avund kan alltså ha mycket positiva konsekvenser då den ger näring åt individernas drivkraft, ger ökad motivation och en möjlighet att formulera ett mål i sitt liv. Vad vill jag göra, kunna, blir…?

Det kanske finns en poäng i Russels teori om demokratins uppkomst, men jag vill återigen påstå att avund, som en destruktiv kraft, bör hanteras på individ- och gruppnivå. Genom erkänsla, bekräftelse, nyfikenhet, respekt och inte minst självreflektion ger vi ett gott bidrag till bättre arbetsplatser, vänskapsrelationer och naturligtvis till vårt svenska samhälle. Men vi måste ha ett tillåtande klimat som ger utrymme till självreflektion, tid att erkänna för oss själva vad man känner och få möjlighet att göra något åt saken. Först då kan vi få ett roligare tillvaro. Avund är allas vårt gemensamma ansvar!

Aida Alvinius

Se nedan Marlenes blogg:

http://marlenekopparklint.blogspot.com/2011/06/gastbloggerska-aida-alvinius-om.html

Einstein, kreativitet och stress

Jag har ett intresse i kvantfysiken och ska ta med dig på en spännande resa. Det sägs att Einstein satt i sitt arbetsrum och plötsligt uppenbarade sig ljusstrålar framför honom, de krökte sig över hans skrivbord och han fick idén om rosenbron, relativitetsteorin och att våra dittills rådande paradigm inte längre gäller då hastigheten närmar sig ljusets. Det var solen som lyste bakom molnen och för ett ögonblick lyckats ta sig igenom och in i hans arbetsrum. Newtons lagar gäller bara i hastigheter under ljusets. Sedan inträffar det att en meter inte längre är en meter när du färdas i ljusets hastighet, vad händer om vi färdas så snabbt att sträckan blir minus? Jo då går tiden bakåt. Den tanken är fantasieggande. Vad skulle du göra om du kunde resa bakåt i tiden? Vilka platser skulle du besöka? Eller skulle du bara rätta till ett misstag från igår? Man kan koppla Einsteins relativitetsteroi till stress. Hur då undrar du nyfiket? Jo, Om ett företag slimmar sig, för att spara pengar, får det på köpet stressade medarbetare. En stressad person slutar att bete sig som vanligt, tunnelseende inträder, humöret faller osv. Precis som Newtons lagar slutar att gälla i hastigheter närmare ljusets, så slutar människor att prestera, tänka och bete sig som de brukar vid stress. Bästa sättet att unvika stress är att ha kontroll och att ha ett kreativt och fritt arbete, så lägg dig på golvet, som Einstein gjorde kolla in solstrålarna som letar sig in i ditt rum, och bara var. Kanske kommer du på en idé som ändrar paradigmet? Om inte annat har du fått en dos D-vitamin och en stund välbehövd avkoppling. Må så gott! / Maria Björkehed

Lagen om attraktionskraft

The Secret and The Power
Den fritiden jag inte ägnar åt avhandlingsarbete så försöker jag läsa lite "må bra" litteratur. Ibland behöver man lite snabbsmälta texter som dessutom får en på bättre humör eller åtminstone erbjuder en eller två timmar av ett "nutillstånd". Att bara vara i nuet och inte tänka bakåt eller framåt. The Secret och The Power är två böcker på samma tema skrivna av Rhonda Byrne.

Huvudbudskap i båda böckerna är den så kallade "lagen om attraktionskraft" - tänker man positiva tankar så tenderar man att attrahera positiva saker. Är man negativt inställd så får man tillbaka med samma mynt. Ganska enkelt men väldigt spännande!


Positiv grundinställning
Själv försöker jag tänka på grundläggande inställning till livet. Ser man glaset halvfullt eller halvtomt?
Jag hittar inte parkeringsplats idag...
Hur ser jag på det?
Negativt: Jag missar mötet? Vem har tagit min vanliga plats? Var ska jag parkera nu? Det blir långt att gå!
Positivt: Jag får se en annan sida av stan! Åh vilken solsken och härlig krispig luft! Jag blir fem minuter sen men jag har laddat och tänkt på goda idéer under tiden. Det blir bra!


Positiv inställning på arbetsplatsen
Hur kan man tänka positivt på arbetsplatsen?
Börja så här:
Ge ett leende så får du ett tillbaka.

Resten löser sig under dagen :-)

Vad gör ni för att höja stämningen på jobbet och öka det positiva tänkandet?
Kommentera gärna!

Aida Alvinius

Veckans medarbetare – ”stjärnan på vår himmel” Lena Nerman

Ännu en gång utser vi veckans medarbetare och den traditionen tänker vi fortsätta med. Det är så mycket bra arbete som genomförs av våra kollegor och därför förtjänar de att lyftas i vår blogg.

En av dem är vår stjärna Lena Nerman som med sin flexibilitet, fingertoppskänsla, kunskap och glädje utför stordåd. Lena är nog den enda hos oss som kan ”uppfostra” våra kopieringsmaskiner med ett leende och en stor dos av tålamod. När man pratar med Lena i telefon så blir man glad eftersom det är så mycket positiv energi som Lena utstrålar… Man känner sig sedd och bekräftad!

Lena är så självklar för oss att utan henne skulle det råda mörker i hela staden. Blommorna skulle sluta växa och tillvaron skulle bli alltför tråkig…

Professor Gerry Larsson har myntat uttrycket:

Nerman,

Ser man

Ler man!

… och det med all rätt. Lena är en glädjespridare och är alltid, alltid, alltid på gott humör oavsett hur mycket hon har att göra. Lena, vi hyllar dig idag!

Det här säger Lena om sig själv:

Lena Nerman är administratör och började 1976 vid Försvarets Forskningsanstalt och sedan på Försvarshögskolan. Hon jobbar främst med kursadministration inom UGL och Utvecklande ledarskap.

Hon beställer också litteratur till medarbetarna i Karlstad. Lena har även vissa ekonomiska arbetsuppgifter,exempelvis som att lägga in kalkyler i ekonomisystemet och ta ut utfallslistor till aktivitetsägare.

”Invandrad” dalkulla sen 35 år och kan väl snart kan betraktas värmländska men ränderna går nog aldrig ur… Hon håller på Leksand i ishockey!

Vid tangentbordet

Aida Alvinius