Ledares kommunikation

Ungefär 80% av en ledares tid går åt till att kommunicera. Budskap som ledare kommunicerar och vilka signaler det ger sätter en stark prägel på medarbetare samt förtroende för organisationen. Visst är det då konstigt att vissa ledare inte kan/har lärt sig just vikten av att kommunicera och hur deras kommunikation uppfattas? Ta rektor på Lundsbergskolan och hans uttalanden i media om ev pennalism på skolan som ett närliggande exempel. Kritiken från Skolverket är skarp och de menar att kränkande och våld förekommer och att elever därför inte kan garanteras trygghet och studiero.

I detta läge uppfattar jag att rektor i TV nekade till att pennalism förekom på skolan (han kallar det för ”en hackordning” som är acceptabel), samt att han menar att uppgifter från ett fåtal individer inte borde tas på så stort allvar. Han hävdar också att skolan har gjort åtgärder sedan förra kontrollen från Skolverket för att motverka detta och att problemet nu är löst.

Hmm, tänk om ha i stället hade sagt något i stil med: Jag som rektor på skolan tar Skolinspektionens kritik på största allvar. Vi har jobbat med den här frågan under några år, men vi behöver uppenbarligen granska detta och arbeta vidare med vår värdegrund i den här frågan. Det är av största vikt att våra elever inte utsätts för kränkande behandling och får den studiero som de behöver.

Vilka signaler sänder den första (riktiga) kommunikationen i jämförelse med den andra (påhittade)? Vem får du förtroende för?
Och framförallt – hur skulle du vilja att rektor på ditt barns skola skulle förhålla sig i frågan?

// Susanne Hede