Syndabock – idag kapten Schettino & Niklas Czarnecki. I morgon?

Rederiet och (Italienska) media har utsett kaptenen på fartyget Costa Concordia som ansvarig för grundstötningen. Schettino är häktad och misstänkt för i dagsläget ett oklart antal dödsfall.  Jag tar inte ställning till om han är skyldig eller inte, även om bevisen mot honom pekar i negativ riktning. Niklas Czarnecki får avgå som tränare för ishockeylaget FBK. Med anledning av dess två närliggande fall vill jag ta upp fenomenet ”syndabockar”.

Syndabockar utses överallt i vårt samhälle: på våra arbetsplatser, skolor, föreningar etc.  Syndabockar utses av olika orsaker. Psykologiskt vill vi ha någon som vi kan lägga vår samlade skuld på och som vi kan stöta bort. Det ligger också ett kraftfullt symbolvärde i att vi/organisationen stöter bort eller säger upp en individ – vi är kapabla att lösa problem.

Det är inte bara i privata företag och idrottsföreningar som utser individer till syndabock. Vi återse även vissa tjänstemän och politiker i denna roll. Mer kända exempel finner vi i samband med samhällskriser som tsunamin, och en del socialt orsakade händelser(t ex omhändertagande av barn) som uppmärksammats av media. Vid flertalet tillfällen har ageranden/brist på agerande och ansvaret för beslut lagts på en individ. Och individen har fått ta konsekvensen. Man kan fråga sig om det är rätt lösning?

I krissammanhang har även grupper utsetts till syndabockar med konsekvensen att utredningen försvårats. Två exempel på detta i Sverige är i) barnmordet i Arvika. Tidigt framkom rykten om att det var invandrare, kanske ett gäng, som hade begått dådet. Vissa personer i staden började samla sig för att kunna gå till motangrepp. Detta medförde att i ett viktigt skede fick ansvariga aktörer fokusera på att en ny kris, orsakad av den tidigare, inte skulle uppsåt.  Detta tog både kraft och tid från arbetet med krishanteringen. Det visade sig senare att det var andra barn som orsakat pojkens död ii) det andra exemplet är diskoteksbranden i Göteborg. Även här drog felaktiga rykten snabbt igång, denna gång sa ryktet att det skulle vara en grupp främlingsfientliga svenskar som tänt eld på lokalen. I samhället påbörjades en uppvigling mot dessa svenskar. Invandrare uppmanades till vedergällning ”60 invandrarungdomar har dött, nu ska 60 svenskar dö”. I fallet med Göteborgsbarnden  var det en annan grupp invandrare som tände eld på lokalen.  Liksom vid barnmordet i Arvika fick utredningen fel fokus, på grund av för tidiga slutsatser/teori.

Fokus på syndabockar, individer såväl som grupper, som enskild orsak till det negativa, kan bidra till att system inom eller mellan organisationens inte synas. Det vore bättre att de verkliga problemen och de bakomliggande orsakerna, analyserats och åtgärdats, innan vi dömer någon individ eller grupp Risken är annars att felet eller problemet uppstår igen. Och, att enskilda individer kommer i kläm.

Susanne Hede

Argentum, Nova

Ont i själen är i dag ett allt vanligare begrepp i Sverige, så väl som i övriga Europa. Denna typen av ohälsa, kostar företag, organisationer och samhälle ofanltigt stora pengar varje år. Därför borde det ligga i flertalets intresse att göra någonting åt det. Inom psykologin finns begreppet inlärd hjälplöshet, vilket betecknar ett tillstånd där en inidivid lärt sig att bete sig hjälplöst, även när det återfått möjligheten att hjälpa sig själv, till exempel agenom att undivka någonintg ogehagligt som den utsätts för. Individen i dagens samhälle har tappat kontrollen över sitt eget liv, sin hälsa, vilket leder till ont i själen, sömnlösa nätter ohälsa. Sanna Edhin (2004) skriver om ett 12 veckor långt program till ett självläkande liv.

 Det finns forskning som visar att barfotaträning utomhus tar bort sjukdomar av detta slag, dels dagsljuset, och motionen, men också kontakten med jorden att bli "jordad" har visat sig vara läkande. Alla dessa råd vad ska man följa? Finn din egen energikod. Hitta din balans, vad som funkar för dig, börja med mindfulness att vara i nuet, det finns kurser i transpersonellpsykologi, som lär ut hur man kan träna att vara i nuet, mera närvarande. I naturen kan man sätta sig andas och känna dofter, höra vinden mellan grenarna, känna fötterna  i gräset, fyllas av alla sina sinnen av att bara vara. När jag har spinningklasser brukar jag säga till mitt team att "det finns bara en person som kan göra det här jobbet åt dig, det är du själv". Visst är tanken skrämmande och samtidigt befriande- du har kontrollen över ditt eget liv och din energipåfyllnad. Oavsett om du får silver (Argentum) så är du en stjärna (Nova), det är din tanke som sätter gränsen, och den kan du styra.

Må gott!
/Maria Björkehed

Maskulinitet och ledarskap eller att bara vara människa

Manligt, maskulint, mänskligt- vem är den nye mannen? Vad händer med männen i en värld där kvinnorna på bara några decennier vidgat sitt utrymme? Hur kan mannen överleva det här? Hur ser framtidens man ut? Om man utgår från maskulinitetsforskningen Connell, Missner, mfl och kopplar den till ledarskapet, så är det viktigt att hänga med i tiden, att kunna hantera det nya som man ställs inför och att se det positiva i att fler perspektiv kan fås med en mångfald av kön, ålder, etniciteter mm. Men som Claes Schmidt/Sara Lund sa "Var dig själv- alla andra finns redan". Och visst är det så, för det är i din kropp som du ska gå runt dygnet runt, så det är väl lika bra att du gillar dig själv lite då!

God fortsättning på nya året alla goa människor!
//Maria Björkehed

Kontextens betydelse för ledarskap

Individuella förhållanden som kön, ålder, utbildning, intelligens, personlighet etc har länge funnits med i ledarskapsstudier. I en nyligen genomförd undersökning (Larsson & Hyllengren, in press) testade vi på ett mätbart sätt inflytandet av ett antal omgivningsfaktorer på ledarskap på olika hierarkiska nivåer. Stora skillnader framkom mellan chefer på hög, medelhög och låg nivå på organisatoriska förhållanden av ”hårdare” strukturell karaktär. Betydelsen av ”mjukare” aspekter såsom organisationskultur och gruppkarakteristika var däremot lika stor för chefer på olika hierarkiska nivåer.

Forskningen innebär att transformativa och autentiska ledarskapsmodeller, till exempel vår egen modell Utvecklande ledarskap, nu tydligare kan situationsanpassas. Vidare möjliggör den framtagna modellen och dess mätinstrument att man nu kan göra samtidiga kartläggningar av individuella och kontextuella influenser på ledarskap.

Referens

Larsson, G., & Hyllengren, P. (in press). Contextual influences on leadership in emergency type organisations: Theoretical modelling and empirical tests. International Journal of Organizational Analysis.

Gerry Larsson

Ledarskap: arv eller miljö?

Är ledarskap en medfödd gåva eller något man kan lära sig? Frågan dyker ofta upp och nu börjar vi närma oss svar. Inom det snabbt växande forskningsfältet behavioral genetics har jag haft förmånen att få medverka i ett par ledarskapsinriktade studier. Forskningen bygger på antagandet att tvillingar har haft en likartad uppväxtmiljö. Eventuella skillnader mellan enäggstvillingar och likkönade tvåäggstvillingar kan därmed tillskrivas genetiken. Följande resultat grundar sig på enkätstudier av tvillingpar som återfinns i Karolinska Institutets register, vilket anses vara världens främsta.

Studie I (Zhang et al., 2009). Fokus var arvets betydelse för vem som blir ledare som vuxen. En jämförelse gjordes mellan 1285 par av enäggstvillingar med 849 par av likkönade tvåäggstvillingar. Stora köns- och personlighetsskillnader noterades. Bland kvinnor framkom ett starkt samband mellan genetik och att ha en ledarposition som vuxen. Effekten medierades av personlighetsfaktorerna extraversion (förstärktes) och neuroticism (försvagades). Bland män var det genetiska inflytandet lågt. Däremot framkom ett starkt miljöinflytande (ingen skillnad mellan de två tvillingtyperna) avseende vuxen position som ledare. Detta inflytande medierades av personlighetsfaktorn extraversion (förstärktes).

Studie II (Chaturvedi et al., in press). Frågeställningen var likartad den i studie I men nu var dataunderlaget större (totalt 12112 tvillingar). Återigen framkom ett starkt samband mellan genetik och vuxen position som ledare bland kvinnor (44% förklarad varians), men nu även bland män (37% förklarad varians).

Resultaten kan tolkas som att det finns ett tak för vad som är rimligt att förvänta sig vad gäller effekter av ledarstimuleringsåtgärder. Förändringar inom arbetslivets område (”miljö”) i form av ökad betydelse för ledare av relationskompetens och empati kan innebära att miljöns relativa betydelse kommer att öka även för kvinnor.

Referenser

Chaturvedi, S., Zyphur, M. J., Arvey, R. D., Avolio, B. J., & Larsson, G. (in press). The heritability of emergent leadership: Age and gender as mediating factors. The Leadership Quarterly.

Zhang, Z., Zyphur, M. J., Narayanan, J., Arvey, R. D., Chaturvedi, S., Avolio, B. J., Lichtenstein, P., & Larsson, G. (2009). The genetic basis of entrepreneurship: Effects of gender and personality. Organizational Behavior and Human Decision Processes.

Gerry Larsson

Mordet på 4-åringen uppklarat. Kan vi sätta punkt?

Brottsrubriceringen är mord för den tioårig pojke som har erkänt och anses vara skyldig till att fyraåringen i Ljungby dog. Men om händelsen kan uppfattas som avklarad beror på från vilket perspektiv vi ser det från. Vi som läser och hör om det som hänt, diskuterar på chattar och i fikarum, undrar varför och hur en så ung pojke kan begå ett sådant grovt brott. Vårt intresse för att förstå vad som skett är stort. Är 10-åringen fullt mentalt frisk?  Vad kommer han från för omständigheter? Detta är några av de frågor som återkommer. Chefsåklagaren Rudinsson anser att brottet är avklarat, eftersom gärningsmannen är funnen. För de drabbade familjerna, lokala samhället och dess medborgare kommer förmodligen händelsen att sätta långsiktiga spår. Går vi vidare till de personer som i sin professionella roll har varit involverade i händelsen är det dags för flertalet att avrunda och avluta för att återgå till mer vardagliga arbetsuppgifter.

I den risk- och krisforskning som bedrivs här vid Försvarshögskolan i Karlstad har vi tittat på olika typer av kriser i vårt samhälle, varav socialt genererade händelser (ursprung i sociala händelser och förhållanden, eller som orsakat omfattande sociala konsekvenser i berörda samhällen) även har studerats separat. Ledare som hanterat socialt relaterade kriser har delgivit oss sin erfarenhet av detta. Jag kommer nedan att återge en del av den kunskap vi tack vare dem har kunnat sammanställa i detta avseende*. Här fokuserar jag endast på vad de professionella som varit involverade i Ljungby bl a står inför nu – att sätta punkt.

Vikten av att sätt punkt

För de som har varit involverade i arbetet med händelsen finns det ett behov av att på något sätt markera slutet på krishanteringen och övergången till vardagen. I och med att det finns en utpekad gärningsman, kan ev spekulationer som ofta följer med den här typen av händelse avskrivas, och det innebär även ett tydligare slut än om så inte hade varit fallet.

Ett sätt att markera ett avslut på händelsen kan vara att skriva egna rapporter på vad som hänt, eller att låta någon utomstående granska händelsen. Många kommuner har använt sig av forskare för detta ändamål. Rapporter skrivs i syfte att få perspektiv på vad som hänt samt att få en gemensam bild, som underlag för diskussioner. För, det finns ett behov av att samlas och diskutera vad som hänt.  Till sin hjälp kan de behöva en krishanteringsexpert. (kommentar: Rapporter och diskussioner kan förhoppningsvis bidra till en förbättrad krisberedskap). Ytterligare ett sätt kan vara en manifestation på offentlig plats.

Att inte markera ett slut innebär att enskilda individer kan fara illa. Ledare i intervjuer menar att alla individer inte själva kan sätta punkt efter en sådan här kris, ibland beroende av hur de har blivit påverkade psykologiskt. De förlägger ansvaret på sig själva och ser det som egna svagheter. Då måste organisationen träda in och ta sitt ansvar för att hjälpa dessa individer.

Inte alla händelser får ett naturligt slut, t ex så hittas inte gärningsmannen alls, eller först flera år senar, eller de kanske inte ens kan fällas men bor kvar på orten. Vilken beredskap finns för detta? Inte alla organisationer har en plan för/principer för hur de ska avsluta och sätta punkt. Sammantaget visar erfarenhet att planering för hur organisationen ska avluta en kris är viktigt för att organsiationen ska kunna gå tillbaka till vardagsarbetet, likväl som individen ska få möjlighet att kunna gå vidare på ett bra sätt. Krisens efterarbetet borde insom en naturlig del i  beredskapsplaneringen.

*I rapporten och artikeln kan du också läsa om: varför socialt relaterade händelser är svåra att upptäcka; vilka krav det ställs på arbetssätt och samarbete; bilden av krisen och relationen till media; starka känslor och behov av stöd; samt hanteringen av händelsen.

Enander, A., Lajksjö, Ö. & Tedfeldt, E-L. (2010). A tear in the social fabric: local communities dealing with socially generated crises. Journal of Contingencies and Crisis Management, 18, 39-48.

Enander, A., Lajksjö, Ö & Tedfeldt, E-L. (2008). Det händer mitt ibland oss: kommunala erfarenheter av socialt genererade kriser. Report I:47, Department of leadership and management. Karlstad: Försvarshögskolan

Susanne Hede

Har terrorister tvättade hjärnor?

Det har i anslutning till diskussionen om Breiviks mentala hälsa och årsdagen av Taimour Abdulwahabs självmordsdåd uppstått mycket funderingar kring vad det är som driver människor att begå terrorhandlingar. Idag läser vi i lokalpressen om ett seminarium på Karlstad Universitet där terrorister bland annat beskrivs som hjärntvättade. Jag vill dock mena att detta inte är förklaringen till deras beteende. Här följer några personliga reflexioner på ämnet.

Är terrorister hjärntvättade?

Nej! Begreppet hjärntvätt myntades under Koreakriget som förklaring till vissa amerikanska krigsfångars politiska omvändelse. Sedan dess har det ofta påståtts att liknande tekniker används bland annat av ledare för så kallade sekter. Det är dock för det första oklart hur hjärntvätt eller mind control mer konkret går till. Områdets teoretiker (Lifton, Singer, Hassan m fl) ger olika beskrivningar. Rörelserna skulle för det andra vara mer framgångsrika om de verkligen kunde hjärntvätta. De är ofta små och helt marginella ur ett samhällsperspektiv. För det tredje förutsatte hjärntvätt från början fysiskt tvång men tekniken var faktiskt inte speciellt effektiv ens då. Så på frågan om ledare i extrema rörelser av olika slag känner till och utövar några exotiska tekniker för att kontrollera vilja och tankar så är svaret är nej. Det finns helt enkelt inga sådana tekniker att tillgå. Det som sker i dessa rörelser är samma typ av påverkansprocesser som finns i alla grupper, möjligen med en starkare intensitet och varaktighet.

Är terrorister psykisk sjuka?

Nej! Terrorister har inga allomfattande kliniska särdrag. De är inte generellt psykiskt sjuka, även om Breivik här kan vara ett undantag, och inget tyder på att terrorister lider någon brist på intellektuell begåvning.  De har heller inte mycket gemensamt med seriemördare eller andra grova brottslingar.

Är terrorism rationellt i den meningen att det är en effektiv metod för politisk förändring?

Nej! Det är svårt att se att de finns någon rimlig kostnad/nytta-analys bakom dessa dåd. Det hävdas ibland att terroristernas mål är att skapa rädsla och fruktan. Att bara allmänt skapa rädsla är dock knappast meningsfullt. Det är också att notera att terrorgrupperingar eller enskilda terrorister i många fall uppger andra motiv och att de ofta har ett ideologiskt syfte av något slag. De företräder en uppfattning som de vill sprida eller få genomslag för.  Terrorismen är dock ur denna synvinkel kontraproduktiv. Den leder alltså oftast till raka motsatsen i relation till de mål terroristerna säger sig ha. De mest påtagliga effekterna torde snarare vara att samhället vidtar motåtgärder för att lättare kunna bekämpa terror och att offren – snarare än terroristerna – får sympati.

Vad kan då förklara terrorhandlingar?

En del av förklaringen står att finna i gruppens kraft. Gruppen gör individen mer extrem och många är benägna att begå grymma handlingar i vissa kontexter. Flera klassiska socialpsykologiska experiment visar olika aspekter av denna tendens, exempelvis Stanford Prison-experimentet, Milgrams lydnadsstudier, Aschs studier av konformitet och Janis studier av groupthink. En annan del av förklaringen ligger i en upplevd känsla av förödmjukelse eller kränkning. Denna kan naturligtvis ha en viss saklig grund men det kan också vara att man blandar ihop personliga kränkningar med politiska förhållanden i samhället. I grunden handlar det om att ens verklighetsbild förvrängs av ens känslomässiga behov, bland annat genom att man i sitt inre skapar en ”lämplig” fiende.  Så när terroristen dödar objektivt sett oskyldiga människor upplever denne själv att den för en legitim kamp mot ett legitimt hot. Man hämnas en upplevd oförrätt och ser sig som en soldat i ett krig. Detta är förvisso en vanföreställning men den behöver inte bottna i vare sig någon paranoid psykos eller någon hjärntvätt.

Claes Wallenius