Myter kontra forskning om hur allmänheten reagerar i en kris

I samband med den stora skogsbranden i Västmanland i somras florerade en del rykten i media om att de hus som evakuerats utsatts för plundring. Många av dessa rykten dömdes sedan ut som grundlösa av polisen. Det intressanta i detta är att en viss bild av allmänhetens beteende i kris kommer fram, nämligen den om den irrationella panikslagna medborgaren som helt tappar sin moraliska kompass. Forskningen på området visar dock att detta är en myt. Det förekommer mycket sällan att människor visar tendenser till hjälplöshet, aggressivitet eller panik under en kris. Tvärtom brukar människor agera rationellt för att hantera de problem som en kris skapar. (För den intresserade kan en artikel av Tierney, Bevc & Kuligowski [2006] om myter när det gäller allmänhetens reaktioner under orkanen Katrina rekommenderas.)

På uppdrag av MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) har Ledarskapscentrum ägnat ett flerårigt forskningsprojekt åt just allmänheten i krissituationer, vilket yttrat sig i att vi på olika sätt undersökt hur allmänheten framställs och uppfattas i krissituationer och krishanteringsövningar. Många spännande resultat har kommit ut från projektets olika delstudier. I en studie beskrivs hur medier med olika subtila medel bidrar till att skapa en bild av krissituationer som påverkar vilka förväntningar krishanterare har på allmänheten. I vissa fall framkommer en negativ bild av allmänheten som kan påverka hur ”värdiga” vissa medborgare bedöms vara av hjälp i en krissituation. I en intervjustudie med krishanterare framkommer en mer positiv bild då de har en betydligt mer nyanserad bild av hur människor reagerar i en krissituation och framförallt kring vilka behov olika samhällsgrupper har. I en observationsstudie av en stor beredskapsövning studerades hur allmänheten framställdes, vilket förhoppningsvis ska ge inspel till hur allmänhetsperspektivet kan utvecklas och ge större lärandeeffekter i kommande övningar.

När projektet inom en snar framtid redovisas hoppas vi att forskningsresultaten kommer att användas för att stärka förmågan att möta allmänheten i framtida krissituationer och att förhålla sig kritiskt till hur allmänheten framställs i media. Det finns ibland en tendens i krishanteringssystemet att fokus ligger på att upparbeta krisberedskap för att klara av krisen i sig genom utveckling av strukturer, lagstiftning och beslutsprocesser. ”Krisen i krisen”, det vill säga hur krisen påverkar människor och de utmaningar detta innebär finns det inte alltid beredskap för. Vi hoppas därför att forskningen ska kunna bidra till ett ökat intresse för hur allmänhetens perspektiv bättre kan beaktas, såväl i krissituationer som i förberedande övningar.

Ann Enander, Sofia Nilsson, Jennifer Hobbins, David Scott och Carina Brandow

Referens: Tierney, K, Bevc, C & Kuligowski, E, (2006), “Metaphors matter: Disaster myths, media frames and their consequences in Hurricane Katrina”, The Annals of the American Academy of Political and Social Science, Vol. 604, No. 57, pp. 57-81

En god folkförankring  är viktig för försvaret

Ett antal faktorer som försvarsmaktens volymminskning och värnpliktens vilande har lett till att försvarets folkförankring inte är lika självklar som tidigare. Detta riskerar att ge negativa effekter på rekryteringen, på förståelsen i samhället för Försvarsmaktens verksamhet och i förlängningen på befolkningens stöd för verksamheten. Vi har därför under några år via intervjuundersökningar kartlagt hur olika grupper i samhället ser på denna problematik. Några resultat från dessa är att generellt har många ute i samhället ett förtroende för Försvarsmakten, medan kunskapen om densamma ofta är begränsad, traditionell och stereotyp. Försvarsmakten själva och framför allt dess ledande nivåer uppfattar den politiska nivån som otydlig och de upplever en förtroendeklyfta mellan politikerna och myndigheten. En orsak är att de menar att politikerna inte ger Försvarsmakten tillräckliga resurser för att genomföra de givna uppdragen. Det finns också oklarheter vad gäller ansvaret för folkförankringen då man från Försvarmakten i många fall menar att det är politikens - snarare än Försvarsmaktens - ansvar att förankra syftet med vårt försvar hos befolkningen.

Under innevarande år har vi gjort intervjuer med den politiska nivån - ledamöter i riksdagens försvarsutskott samt tjänstemän som bereder försvarsrelaterade frågor åt politikerna. Intervjuerna håller just nu på att analyseras och de har bland annat handlat om hur politikerna och deras tjänstemän idag bedömer förankringen och vad som kan påverka den positivt och negativt. Vi har också frågat hur de ser på vem som har ansvaret för förankringen, hur de ser på förtroendet mellan myndigheten och den politiska nivån samt hur de ser på de anställdas - framför allt officerares – relativa osynlighet i försvarsdebatten.

De instrument att förbättra folkförankringen som diskuterats i intervjuerna är försvarets frivilligorganisationer, reservofficerssystemet, att Försvarsmaktens syns mer vid civila kriser, att officerare (och övriga anställda) deltar mer i försvarsdebatten och att Försvarsmakten informerar mer utåtriktat om den nytta man gör via verktyg som informationskampanjer. Mer information i skolorna är ett annat instrument. A informera mer ch kunskapen hos medborgarna.nt försvarspolitikrna ska känna tillit till FM som organsiation, arbetsgivare och  Inom ramen för den politiska debatten finns också förslag från en del partier om en generell mönstringsplikt och om att värnplikten i någon form väcks åter till liv. Det föreslås också att en mer öppen och transparent försvarspolitisk diskussion skulle stärka förtroendet och kunskapen hos medborgarna.

Du som läser denna blogg är välkommen att kommentera nedan vad du har för tankar om försvarets folkförankring.

Claes Wallenius, Carina Brandow, Anna Karin Berglund