I helgen var jag på en miniresa till Göteborg med familjen, det tog lång tid dit, och jag hann tänka, ni vet när man sitter alldeles still och inte kan göra något, då kommer tankarna. Jag insåg då att det är först när man befinner sig på resande fot som man verkligen bänkas framför showen om sitt liv. Det kan låta så självklart att för att lära känna sig själv, så måste man umgås med sig själv. Hur ofta gör vi det? Jag tänkte när jag såg vimlet i Göteborgs gator, denna gråa regninga novemberdag att människor som lever i stress, jäktar en hit och en dit, måste bli förbannat besikna den dagen det går upp för dem att livet inte går i repris. Att leva i nuet kräver små pauser, för att komma åt sig själv, det är inte fel med en resa eller varför inte en inre resa, kanske säger du "under det där skinnet fann jag en go liten unge, full med fantasi och skaparglädje" Myers (2010) beskriver det som en persons jag, människans innersta kärna, det gör oss unika var och en har en egen historia att berätta en egen framtid att skapa, ett eget unikt jag. Vem hittar du i showen om ditt liv?
Må så gott!
/Maria Björkehed
Så rätt Maria!
SvaraRadera