En god folkförankring  är viktig för försvaret

Ett antal faktorer som försvarsmaktens volymminskning och värnpliktens vilande har lett till att försvarets folkförankring inte är lika självklar som tidigare. Detta riskerar att ge negativa effekter på rekryteringen, på förståelsen i samhället för Försvarsmaktens verksamhet och i förlängningen på befolkningens stöd för verksamheten. Vi har därför under några år via intervjuundersökningar kartlagt hur olika grupper i samhället ser på denna problematik. Några resultat från dessa är att generellt har många ute i samhället ett förtroende för Försvarsmakten, medan kunskapen om densamma ofta är begränsad, traditionell och stereotyp. Försvarsmakten själva och framför allt dess ledande nivåer uppfattar den politiska nivån som otydlig och de upplever en förtroendeklyfta mellan politikerna och myndigheten. En orsak är att de menar att politikerna inte ger Försvarsmakten tillräckliga resurser för att genomföra de givna uppdragen. Det finns också oklarheter vad gäller ansvaret för folkförankringen då man från Försvarmakten i många fall menar att det är politikens - snarare än Försvarsmaktens - ansvar att förankra syftet med vårt försvar hos befolkningen.

Under innevarande år har vi gjort intervjuer med den politiska nivån - ledamöter i riksdagens försvarsutskott samt tjänstemän som bereder försvarsrelaterade frågor åt politikerna. Intervjuerna håller just nu på att analyseras och de har bland annat handlat om hur politikerna och deras tjänstemän idag bedömer förankringen och vad som kan påverka den positivt och negativt. Vi har också frågat hur de ser på vem som har ansvaret för förankringen, hur de ser på förtroendet mellan myndigheten och den politiska nivån samt hur de ser på de anställdas - framför allt officerares – relativa osynlighet i försvarsdebatten.

De instrument att förbättra folkförankringen som diskuterats i intervjuerna är försvarets frivilligorganisationer, reservofficerssystemet, att Försvarsmaktens syns mer vid civila kriser, att officerare (och övriga anställda) deltar mer i försvarsdebatten och att Försvarsmakten informerar mer utåtriktat om den nytta man gör via verktyg som informationskampanjer. Mer information i skolorna är ett annat instrument. A informera mer ch kunskapen hos medborgarna.nt försvarspolitikrna ska känna tillit till FM som organsiation, arbetsgivare och  Inom ramen för den politiska debatten finns också förslag från en del partier om en generell mönstringsplikt och om att värnplikten i någon form väcks åter till liv. Det föreslås också att en mer öppen och transparent försvarspolitisk diskussion skulle stärka förtroendet och kunskapen hos medborgarna.

Du som läser denna blogg är välkommen att kommentera nedan vad du har för tankar om försvarets folkförankring.

Claes Wallenius, Carina Brandow, Anna Karin Berglund

Rationalitet och ondska

Min kollega Aida vill utmana mig i en ”bloggduell”. Hon skrev den 13 juli (se nedan):

Både du och jag är intresserade av kopplingen mellan rationalitet och emotioner. Du menar att emotioner är mestadels av ondo och jag menar att överdriven rationalitet är mestadels av ondo. Bauman och Adornos, två kända sociologer hävdar att rationaliteten är så pass avhumaniserande att WWII:s grymma handlingar enbart kunde förklarats ur rationalitetens men också i byråkratins framväxt.

Vad är rationalitet?

Det har förekommit en betydande debatt inom samhälls- och beteendevetenskaperna kring rationalitetsbegreppet. Tyvärr tillåter inte utrymmet här att ta upp alla aspekter av denna debatt.  Om vi ska förenkla något menar jag att (instrumentell) rationalitet är att välja det handlingsalternativ som mest kostnadseffektivt leder det mål som aktören önskar uppnå. Däremot behöver man inte instämma med målet utan rationaliteten måste värderas utifrån aktörens egen synvinkel. 

Är det bra att vara rationell?

Generellt sett menar jag att så är fallet. Men samtidigt kan man inte i alla vardagliga småbeslut göra längre konsekvensutredningar av olika handlingsalternativ.  Man når nämligen snart över en gräns där tiden det tar att göra dessa analyser understiger nyttan med vad de tillför. Sedan kan det påpekas att det inte är irrationellt att njuta av livet, att vara ineffektiv, att älska eller att bara sitta och beundra en vacker solnedgång. Tvärtom, om målet är att njuta och slappna av är detta väldligt rationellt.

Är känslor rationella?

Ur en evolutionär synvinkel är svaret ja. Vi har våra emotionella reaktioner/behov för att de har ökat våra förfäders reproduktiva framgång.  Däremot är inte alltid emotioner rationella i relation till andra livsmål vi har som individer eller i samhället. För en ledare, beslutsfattare eller politiker kan tillfredställandet av egna emotionella behov lätt komma i konflikt med de mål som finns för verksamheten man utövar.

Är onda handlingar, t ex de som skedde under andra världskriget, ett utslag av rationalitet?

Nej, det är de inte. Onda handlingar begås ibland av människor som är empatistörda, psykotiska eller drogpåverkade men oftare av fullt friska människor som själva är övertygande om att de gör något bra. Men det innebär inte att handlingarna är rationella.

Nationalsocialismen är en ideologi som präglas av en påfallande emotionell verklighetsbild, vilket också präglade partiets mötesformer och praktik. Hitlers retorik var osaklig och rasistiskt men den tillfredställde ett emotionellt behov hos de som lyssnade - att få en stärkt självkänsla och status till den egna gruppen. Även den obetydligaste tysk torde ha blivit lyft av att höra att man tillhörde något stort. Om vi däremot ser till utfallet av Hitlers politik ledde den till ett Tyskland i ruiner och till att man idag uppfattar perioden som ett av de mörkaste kapitlen i människans historia. Hitler misslyckades alltså i relation till de mål han själv hade och det berodde till stor del på att han fattade illa avvägda beslut.  Därför var han inte rationell.

Känslor ses ofta som något positivt. Ofta likställer man känsla med medkänsla. Att vara rationell ses felaktigt som liktydigt med att vara är känslolös, cynisk och kall. Men känslors godhet är överskattad. Känslor är en viktig orsak till dåliga beslut - och inte bara det utan även till direkt ondskefulla handlingar.

Claes Wallenius

Kurs i Indirekt Ledarskap

Nästa vecka kommer kollegan Claes Wallenius och jag att genomföra en kurs i Indirekt Ledarskap. Vi har gjort alla förberedelser vi kan vad gäller det praktiska. Nu återstår det innehållsliga som vi behöver känna oss säkra i.

Indirekt ledarskap innebär att man leder genom andra. Man befinner sig på en högre organisatorisk nivå och har en eller flera underställda chefer. Vilka utmaningar ställs sådana chefer inför? Vilka krav från medarbetare, underställda chefer, organisationen och omgivningen ställs på sådana befattningar?
Hur hanterar man kommunikationen gentemot de ovannämnda aktörerna?
Hur kan man bli en bra förebild som indirekt ledare?
Dessutom får vi även en genomgång av Destruktivt Ledarskap och Tillit som Maria Fors Brandebo kommer att presentera för oss. Vilka destruktiva beteenden påverkar tillit till chefer i högsta grad?
Dessa och många fler frågor kommer vi tillsammans med kursedeltagarna att samtala om. Deltagare kommer ifrån olika delar från Sverige och från olika organisationer och med olika erfarenheter. De är varmt välkomna till oss och vi ser riktigt fram emot två givande dagar tillsammans med dem.

Aida Alvinius & Claes Wallenius

Har terrorister tvättade hjärnor?

Det har i anslutning till diskussionen om Breiviks mentala hälsa och årsdagen av Taimour Abdulwahabs självmordsdåd uppstått mycket funderingar kring vad det är som driver människor att begå terrorhandlingar. Idag läser vi i lokalpressen om ett seminarium på Karlstad Universitet där terrorister bland annat beskrivs som hjärntvättade. Jag vill dock mena att detta inte är förklaringen till deras beteende. Här följer några personliga reflexioner på ämnet.

Är terrorister hjärntvättade?

Nej! Begreppet hjärntvätt myntades under Koreakriget som förklaring till vissa amerikanska krigsfångars politiska omvändelse. Sedan dess har det ofta påståtts att liknande tekniker används bland annat av ledare för så kallade sekter. Det är dock för det första oklart hur hjärntvätt eller mind control mer konkret går till. Områdets teoretiker (Lifton, Singer, Hassan m fl) ger olika beskrivningar. Rörelserna skulle för det andra vara mer framgångsrika om de verkligen kunde hjärntvätta. De är ofta små och helt marginella ur ett samhällsperspektiv. För det tredje förutsatte hjärntvätt från början fysiskt tvång men tekniken var faktiskt inte speciellt effektiv ens då. Så på frågan om ledare i extrema rörelser av olika slag känner till och utövar några exotiska tekniker för att kontrollera vilja och tankar så är svaret är nej. Det finns helt enkelt inga sådana tekniker att tillgå. Det som sker i dessa rörelser är samma typ av påverkansprocesser som finns i alla grupper, möjligen med en starkare intensitet och varaktighet.

Är terrorister psykisk sjuka?

Nej! Terrorister har inga allomfattande kliniska särdrag. De är inte generellt psykiskt sjuka, även om Breivik här kan vara ett undantag, och inget tyder på att terrorister lider någon brist på intellektuell begåvning.  De har heller inte mycket gemensamt med seriemördare eller andra grova brottslingar.

Är terrorism rationellt i den meningen att det är en effektiv metod för politisk förändring?

Nej! Det är svårt att se att de finns någon rimlig kostnad/nytta-analys bakom dessa dåd. Det hävdas ibland att terroristernas mål är att skapa rädsla och fruktan. Att bara allmänt skapa rädsla är dock knappast meningsfullt. Det är också att notera att terrorgrupperingar eller enskilda terrorister i många fall uppger andra motiv och att de ofta har ett ideologiskt syfte av något slag. De företräder en uppfattning som de vill sprida eller få genomslag för.  Terrorismen är dock ur denna synvinkel kontraproduktiv. Den leder alltså oftast till raka motsatsen i relation till de mål terroristerna säger sig ha. De mest påtagliga effekterna torde snarare vara att samhället vidtar motåtgärder för att lättare kunna bekämpa terror och att offren – snarare än terroristerna – får sympati.

Vad kan då förklara terrorhandlingar?

En del av förklaringen står att finna i gruppens kraft. Gruppen gör individen mer extrem och många är benägna att begå grymma handlingar i vissa kontexter. Flera klassiska socialpsykologiska experiment visar olika aspekter av denna tendens, exempelvis Stanford Prison-experimentet, Milgrams lydnadsstudier, Aschs studier av konformitet och Janis studier av groupthink. En annan del av förklaringen ligger i en upplevd känsla av förödmjukelse eller kränkning. Denna kan naturligtvis ha en viss saklig grund men det kan också vara att man blandar ihop personliga kränkningar med politiska förhållanden i samhället. I grunden handlar det om att ens verklighetsbild förvrängs av ens känslomässiga behov, bland annat genom att man i sitt inre skapar en ”lämplig” fiende.  Så när terroristen dödar objektivt sett oskyldiga människor upplever denne själv att den för en legitim kamp mot ett legitimt hot. Man hämnas en upplevd oförrätt och ser sig som en soldat i ett krig. Detta är förvisso en vanföreställning men den behöver inte bottna i vare sig någon paranoid psykos eller någon hjärntvätt.

Claes Wallenius

Vetenskaplig glamour

Jag har – trots tilltagande ålder – någorlunda lyckats hänga med i de informationsteknologiska svängarna. Bloggat har jag däremot aldrig gjort. Nu ska det ske!

När vi startade denna blogg hade vi en diskussion här på institutionen vad den skulle ha för inriktning. I samband med det hävdade jag – lite på skämt – att vi skulle kolla in sådana bloggar som har många besökare. En sådan är 20-åriga Kissie som lär ha över en miljon läsare i veckan. Mot mig anfördes då att hennes blogg inte riktar sig till vår målgrupp, att den inte är vetenskaplig och att vi ska vara mer seriösa än så.

I samband med det satte en anonym arbetskamrat upp en artikel ur Dagens Industri på min bokylla. Den handlade om nämnde Kissie och hade rubriken: ”Perfekt – Längtan efter att bli sedd och lyckas styr våra liv”. Och därmed kommer vi in på en av de mest grundläggande frågorna i den psykologiska vetenskapen, nämligen vilka våra motivationella drivkrafter är. En av de mer kända teoretikerna - Abraham Maslow - menade att våra grundläggande behov bland andra är kärlek, gemenskap, uppskattning och självförverkligande. Mer moderna teorier, som exempelvis den evolutionspsykologiska, lyfter fram vårt statusbehov, såväl som vår ångest att bli utesluten ur flocken. Så att Kissie har många unga tjejer som vill läsa om hur man blir sedd och lyckad är inte konstigt. Och egentligen inte speciellt ovetenskapligt heller.

Vetenskap är inte att vara allmänt seriös. Vetenskap är att beskriva och förstå verkligheten och då även de oseriösa delarna. Kissies popularitet är en del av denna verklighet. Vår motivationella struktur, vår rationalitet och ibland även vår brist på rationalitet är också centrala delar i att förstå ledarskap.

Den vetenskapliga världen har sin glamour och sin fåfänga. Till exempel är vi flera som funderar på vad vi ska ha för kläder när vår kollega Sofia disputerar på fredag. Så fick den här bloggen äntligen ett inlägg som berör det här med kläder och utseende. Snart har kanske vi också en miljon läsare.  :-)

Claes Wallenius